|
Höstinvasionen av
lappmes vid Hammarö fågelstation 1994 Björn Ehrenroth På morgonen den 8 oktober fångades en lappmes vid Hammarö fågelstation, en celeber gäst som tidigare besökt lokalen vid endast ett fåtal tillfällen. Denna fågel svarade för inledningen till ett unikt uppträdande av arten under senhösten. Fram till mitten av månaden märktes ytterligare fem individer. Höjdpunkten inträffade den 16 oktober, då 16 lappmesar märktes och ytterligare 5 ex observerades. Bidragande orsak till den framgångsrika fångsten denna dag var användningen av bandspelare vid vissa nätplatser. Senare i oktober märktes 8 fåglar (2 ex 17/10, 2 ex 18/10, 3 ex 21/10 samt 1 ex 25/10). Vandringsrörelsen fortsatte in i november, med resultatet 3 ex ringmärkta 6/11 och den sista fångsten 12/11. Den första fågeln antecknades för obestämd ålder medan övriga bestämdes till 1K-fåglar. Säsongsresultatet 34 märkta lappmesar får betraktas som en högst anmärkningsvärd summa så långt söderut i Sverige! Sammanlagt noterades lappmes 18 dagar under hösten. Antalet besökande individer bör ha varit åtminstone omkring 50, eftersom en del observationer gjordes av omärkta fåglar, som inte fastnade i näten. Endast tre fåglar kontrollerades kort tid, 1-3 dagar, efter märkningen. Inga lappmesar syntes till senare under förvintern, trots ett välfyllt fågelmatbord vid stationshuset.Tidigare fynd vid Hammarö sydspets Första observationen av lappmes gjordes 7/10 1963, då 3 ex upptäcktes i strandskogen nära fyren. Troligen sågs arten även någon eller några dagar tidigare på holmen. Sedan dröjde det till 1972, då 1 ex märktes 22/10. Ytterligare 12 år senare, hösten 1984, märktes 1 ex 14/10 och 1 ex 28/10. En fågel sågs 29/10 (ringmärkt?). Hösten 1990 märktes 1 ex 14/10. Biometri Samtliga märkta lappmesar mättes (ving-längd) och vägdes, medan fettklass bestämdes på 33 ex. Vinglängden låg inom intervallet 64-71 mm, med 77% av fåglarna inom 67-69 mm. Enligt Svensson (1992) hade 13 honor vingmåtten 63-69 mm och 26 hanar 65-71 mm. Vinglängden ger därför liten hjälp vid könsbestämning. Vikterna varierade inom intervallet 11,2-14,0 g, med 91% av fåglarna inom 11,4-13,2 g. Medelvikten var 12,2 g. De flesta fåglarna hade små mängder synligt fett - 12 ex noterades för F:2 och 16 ex för F:1. Fem fåglar placerades i fettklass 0. En lappmes märkt 6/11 vägde 12,3 g och höll fettklass 2. Två dagar senare hade vikten ökat till 12,7 g och fettmängden till klass 4. Lappmesen 1972 vägde 12,4 g (ving-längd 67 mm) och fågeln 1990 vägde 12,6 g (vinglängd 68 mm). Lappmesar vid några andra lokaler i Sverige Vid Värmlandsnäs sydspets sågs ett mindre antal lappmesar (Håkan Axelsson muntl; se även hans artikel). Från Kristinehamn rapporterades 4 ex 23/10 och längre norrut i landet, i Umetrakten, observerades hela 230 ex (Gustafsson & Öhman 1994). Minst 7 ex sågs i Uppland, de flesta i kustbandet - Skatudden, Senneby haken-Rönnskärs udde, Rödhällen V Fågelsundet (Hellkvist & Lötberg 1994). Arten sågs säkerligen vid flera andra flyttfågellokaler denna invasionshöst, men detta har inte undersökts närmare. Från Ringmärkningscentralen har uppgifter erhållits om, att 43 lappmesar märktes av Stefan Delin med medhjälpare vid Järnäs, Kanonhuset (ruta 19J8I), Umeå (Bengt-Olov Stolt i brev). Vandringsrörelser i Finland Vid Eckerös sydvästspets sågs en lappmes 12/11 1994 - den första på Åland (Göran Andersson i brev). Vid Höylas fågelstation i sydöstra Finlands inland märktes 36 ex. Bästa året under tioårsperioden 1985-94 var 1992 med 38 märkta och som god trea kom 1991 med 30 märkta. Sammanlagt märktes 144 lappmesar de tio höstsäsongerna (Jukka Matero i brev). Hösten 1994 märktes 7 lappmesar vid Tauvo fågelstation (nordöstra kusten av Bottenviken). Artens vandringsuppträdande bedömdes som medelmåttigt. Åren 1976-94 märktes lappmesar 16 höstar, med toppar 1976, 1979, 1980, 1985, 1986 (Mikko Ojanen i brev). Invasionsrörelser hos lappmesar har varit kända sedan gammalt i Finland. Hösten-vintern 1963-64 (jfr Hammarö!) observerades många individer på ett stort antal platser i södra och mellersta Finland söder om häckningsområdena (Hildén 1968). Varifrån kom höstens lappmesar? Var höstens utvandring ett resultat av hög populationstäthet i häckområdena i norra Fennoskandien och angränsande delar i nordvästra Ryssland? Göran Andersson är övertygad om att lappmesarna i östra Uppland och på Åland kom från Finland. Heikki Haveri (brev) märkte 52 boungar i ett område i norra Sverige (Muodoslompolo) 1994 och 523 boungar (71 kullar) i Finland samma år. Han betecknar 1994 som ett lyckat år i Finland med stora kullar och obetydliga förluster, vilket troligen resulterade i hög populationstäthet. Även 1993 var ett bra häckningsår, men på grund av kallt väder lyckades inte häckningarna lika bra som det följande året. Heikki har tänkt på möjligheten, att lappmesar som kommer till finska fågelstationer har ryskt ursprung, eftersom det där bör finnas kvar stora arealer lämpliga häckningsbiotoper. Tills vidare kan vi bara gissa om lappmesarna vid Hammarö kom från norra Skandinavien eller från mera östliga trakter. Referenser Gustafsson, D & Öhman, E. 1994. Aktuella observationer 16 september - 31 oktober 1994. Vår Fågelvärld 7/1994. Hellkvist, J & Lötberg, U. 1994. Uppland ogranskat. Fåglar i Uppland, 21:233-236. Hildén, O. 1968. Die Invasion der Lapplandmeise, Parus cinctus, in Finnland 1963/64. Die Vogelwarte, 24:189-198. Svensson, L. 1992. Identification Guide to European Passerines. Stockholm.
|
